Uncategorized

2018 blev förändringarnas år

Yes, jag kunde förändras. Visst är det härligt att inse att man inte är fast i de gamla innötta fotspåren som trampats de senaste årtiondena. För att vara en person som hatat allt vad camping heter, haft näst intill fobi för att vistas nära människor jag inte känner och starkt ogillat att göra likadant som alla andra måste jag säga att det här med husvagnslivet har verkligen gjort något med mig. Plötsligt kändes allt det där inte alls farligt och hemskt.

Jag kunde väl aldrig ana att vi skulle sitta och pladdra en hel natt med helt okända människor bara för att Stora F hjälpte till att putta deras vagn till rätta. Jag kunde väl aldrig ana att jag skulle uppskatta när grannen mittemot bara dyker upp under vår markis och börjar prata bilar, väder och backspeglar – bara för att vi råkat stå med våra husvagnar mitt emot varandra. Eller att det skulle kännas underbart härligt att bli dyngsur av det häftiga regnet som plötsligt en dag öser ner precis när vi ska packa ihop husvagnen och ge oss iväg.

Sand mellan tårna

Jag tror nästan att jag blivit av med min sandfobi också. Den där känslan av att aldrig vilja sätta min fot på en sandstrand för jag vet att det leder till tusen onödiga sandkorn på fel ställe – i sängen, i strumporna, i håret och i maten. Den känslan var som bortblåst. Plötsligt gjorde det mig ingenting. Jag bara borstade bort sanden och skakade ur håret en extra gång så fick det vara bra så. Inga rynkor mellan ögonbrynen eller gnälliga kommentarer för att det knastrar när man tuggar. Det är ju bara och svälja och fokusera på nästa tugga.

Upplevde en härlig solnedgång vid Sjön Åsnen.

Jag har i lugn och ro, med förvånansvärt öppet sinne tagit till mig livet på campingplatserna. Fogat mig i att bära disk till diskrummet och där göra som alla andra. Jag har lärt mig hur man blippar duschkortet för att få varmvatten och till och med tyckt att det var trivsamt med skvalmusik i högtalarna när jag tvättar håret (jag som annars hatar skvalmusik typ dansband och Mix Megapol). Jag har älskat att äta frukost under markisen och samtidigt känna en viss tillhörighet när jag ser att folk i husvagnarna bredvid gör likadant. Det kändes plötsligt okej att gå barfota till butiken och handla nybakade frallor. Och att springa runt och kolla stödben och vattenpass iklädd endast en bikini.

Nybörjartur

Vår första tur var lite trevande. Vi sa inget men nog var vi nervösa när vi skulle parkera vagnen första gången. Som tur är lyckades vi pricka in en av Sveriges VM-matcher vilket gjorde att vi fick vara helt ensamma när vi parkerade vagnen och trixade fram och tillbaka för att få den på plats och i våg. Det tar ju flera timmar, tyckte sonen som redan hade tröttna på campinglivet. Det var lite skillnad när vi i slutet av sommaren gav oss iväg en fredagseftermiddag efter jobbet och styrde mot Öland. Vi landade in på campingen lagom till trubaduren drog igång och den smockfulla campingen hade kommit i lagom skön fredagsstämning. Vi fick en trång plats som dessutom lutade. Men Stora F gjorde en superinsats och vi fick vagnen på plats på nolltid, fällde ut markisen i ett endaste nafs och sen sprang vi ner till havet och tog oss ett ljuvligt kvällsdopp i solnedgången.

Jag tror nästan att det var då vi på riktigt kände vilken lyckan husvagnslivet kan skänka. Resten av helgen på Öland var bara hur perfekt som helst. Vi badad massor, åt glass, tog en kvällspromenad på stranden, åt spagetti och köttfärssås och satt och njöt under markisen av den varma nattluften. Och det var egentligen en helt vanlig helg som tack vare husvagnslivet kändes som vi hade fått en lyxsvit på flådigaste hotellet.

Premiärcamingen

Lyxsvit på stranden

För visst är det lite så, att campinglivet ger mycket av det där som man trånar efter när man surfar runt på webbens resesiter. Man vill ha hotellet som ligger närmast stranden, egen uteplats, helst med både morgonsol och kvällssol, frukost i sin egen smak som gärna kan intas på den egna uteplatsen samtidigt som barnen är fullt sysselsatta och man kan ta det hur lugnt som helst. Ja, allt det där får man om väljer husvagnssemester.

2018 var året då min själ liksom snurrade runt ett varv och plötsligt insåg jag att det går att göra saker på ett annat sätt än vad jag brukar. Nu när 2019 nyss börjat kan jag inte annat än längta tills vi får plocka fram husvagnen igen. Jag kommer ägna våren åt att planera våra semesterturer. Har funderingar på Norrland, fast Skåne lockar ju alltid. Västkusten har sonen inte sett så det vore nog kul. Tror att vi håller oss inom Sverige för det finns ju så mycket att se och njuta av i vårt härliga land.

Vilka planer har du för den kommande husvagnssäsongen? Jag behöver alla tips jag kan få, för nu börjar drömmandet.

Hovs hallar var en mäktig upplevelse.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: