Getnö gård vid sjön Åsnen,
Husvagnslivet

Camping i det fria blev ett kulinariskt bottennapp

Vår tredje tur med husvagnen blev nog lite av tredje gången gillt, fast tvärtom. De första turerna hade varit jättemysiga och allt hade funkat så bra. Stora F hade skött sig exemplariskt och sonen och jag hade väl inte orsakat några större missöden heller. Men den här tredje gången vet jag inte vad som hände.

Vi skulle åka till Getnö gård vid sjön Åsnen och fiska enligt sonens önskemål. Avfärd var planerad till kl 10.00 för att komma dit strax efter incheckningen börjat så att vi säkert skulle få en plats. Ja, det började väl med att vi inte hade packat allt som vi tänkt kvällen innan och avfärden försenades till 12.00. För säkerhets skull körde vi förbi vågen för att kontrollväga vagnen. Oj, 40 kilos överlast. Det kan vara fel på vågen, försökte jag. Men det gick inte Stora F med på. Nej, det var bara att börja bära grejer: skor, tennisracketar, instruktionsbok till vagnen, badkläder och massa annat smått och gott. Efter ett antal omvägningar så visade vågen äntligen 1300 kg – prick. Och bilen höll sig också inom sin totalvikt. Det där med tjänstevikt, totalvikt och måbravikt för husvagnar har jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Just den där måbravikten, den kom vi aldrig upp i under de här första dagarna av vår tredje campingtur vilket kommer att framgå lite längre ner.

Bil och husvagn vägs.

 

Dags att väga husvagnen.

Nästan tre timmar försenade skulle Stora F precis svänga ut på E22, när jag utbrister ”Mat – jag är hungrig”. Och när jag blir hungrig blir jag som en varg – ryter, morrar och fräser. Det har också visat sig att en stor del av den egenskapen gått i arv till sonen… Stora F insåg genast att det var lika bra att stanna på McDonalds innan vi gav oss i väg. Sagt och gjort, ytterligare tre kvart försenade.

Därefter var vi tvungna att stanna till hos husvagnsförsäljaren där vi köpt husvagnen. Stora F hade nämligen upptäckte sprickor i slangen till gasoltuben. Det blev ett hisklans letande och provande med olika slangar. Äsch, sa jag, vi struntar i gasolen. Vi grillar istället. Stora F tittade misstänksamt på mig: ”Grilla spaghetti och köttfärssås? För du tog väl med köttfärssåsen som jag gjort?”.  Eh, jodå, det gjorde jag, svarade jag. Eller något med köttfärs vet jag bestämt att jag stoppade i frysfacket. Efter mycket om och men hittade de rätt slang och Stora F kunde med en viss stolthet montera slangen med sina egna medhavda verktyg.

Vi kom fram till campingen Getnö Gård strax efter kl 18.00 och då hade jag ändå fått stå över eftermiddagskaffet (gav tydliga minustecken till semesterhumöret). En knapp timme senare hade vi fått vagnen på plats, packat ur en del av allt som fanns i bilen och kunde då påbörja middagen. Det var nog ungefär vid den här tidpunkten jag började inse att köksdelen av min hjärna nog blivit kvar hemma i tvättstugan. Jodå, lite grillkött fanns i kylen, men ingen potatis och ingen bearnaissås. Efter lite noggrannare inventering insåg jag att jag glömt packa det mesta som Stora F förtjänstfullt föreslagit som lunch- och middagsmat under vår naturcamping. Just det, jag vill påpeka att det var en fin naturcamping vi slagit oss ner på, med naturreservat och diskning ute i det fria. På sådana ställen finns ingen Ica Maxi att panikhandla i. Det fanns inte ens en liten närbutik så långt ögat kunde nå, eller inom körbart avstånd.

Husvagnar bland träd.
Naturcamping vid sjön Åsnen.

Det blev grillad karré med bulgur till middag. Till frukost lyckades jag i alla fall inhandla färska frallor i campingens reception, men lunchen dag två blev pasta – endast pasta, utan tillbehör. Köttfärssåsen låg snällt kvar hemma och likaså spaghettin och korven och allt annat vi skulle äta. Vi lyckades skrapa ihop en tacomiddag med sånt som råkade finnas i vagnen. Men sen tog det slut.

Som tur är skulle vi åka dagen därpå vilket sonen tyckte var superbra. Då ville han åka till ett ställe med wifi. För lika lite som det fanns mataffärer i skogen så fanns det inte heller naturligt wifi bland träden. I fortsättningen ska vi se till att ha en matlista nerskriven och avprickad innan avfärd. Det där med wifi blir nog värre. Tänker mig att det kan vara bra att träna barn i att klara sig utan – fast det är väldigt påfrestande för semesterhumöret.

Må så gott!

 

Tält bland träd.
Ingen mat och inget wifi bland träden.

2 Comments

    • Sessan

      Tack, vi hade lite frostig stämning i husvagnen kan jag väl medge 🙂 Känner att vi liksom inte har någon rutin på husvagnslivet över huvud taget men det kommer väl så småningom. Vi tänker inte ge upp än.
      /Sessan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: