Husvagnslivet

Pärlans återkomst med blandade känslor

Vinter- och vårkänslor i en salig blandning. Luften är isig och vindarna kommer från nordost. Samtidigt har björken börjat bli lite svagt ljusgrön och tussilagon glänser så fint i vägkanten när jag kör till jobbet. Och så har vi julrosorna som är ena riktiga hårdingar och blommar elegant i rabatten.

 

Vårblomma.
Eleganta julrosor blommar trots kylan.

Vägskyltar i köket

Katten verkar också ha fått vårkänslor. Han jagar allt och alla. Man går liksom inte säker någonstans. Plötsligt blir gardinen till ett spöke som anfaller när man passerar. I köket måste vi snart inrätta hastighetsbegränsningar, för härom dagen kom det en katt som skjuten ur en kanon, rakt mellan benen på mig. Snacka om att man blir rädd. Och så hoppar han upp på köksbordet och spatserar helt obekymrat runt mellan tallrikarna – något som han aldrig gör i vanliga fall.

 

Katt i närbild.
Findus in action vid matbordet.

Husvagnarna börjar också dyka upp här och var. Igår såg jag den första vagnen på den lilla campingen här i grannskapet. Den skulle nog få till sig ett trädäck. Stackars ägare som kämpade i den isande vårkvällen. Jag var inte avundsjuk på dem. Själv satt jag i en bil, påpälsad upp till öronen och vägrade gå ut mer än absolut nödvändigt.

Välkommen hem

Vår lilla pärla kom också hem idag. Som jag har längtat efter henne. Hon verkligen strålade när sambon backade upp henne på garageinfarten. Jag kände hur det skar i hjärtat när jag hälsade på henne – vi ska nämligen sälja henne!

Usch, jag känner mig som en förrädare att lämna henne. Som hon ställde upp för oss förra sommaren. Vi som då var helt nybörjare och gjorde alla tänkbara fel man kan göra som förstagångscampare. Hon var så tålmodig och tog emot allt förtret när det inte gick som vi ville. Och hon surade inte det minsta. Inget gnissel, inga läckande rör, inga motsträviga törnar när vi puttade runt henne på campingplatser. Hon känns som en riktig läromästare.

Tack och adjö

Jag hoppas hon får bra folk den här sommaren också, folk som tar hand om henne och inser hennes värde. Nästan så jag skulle vilja godkänna nästa ägare innan de tar över henne. Men det är väl inte så man gör när man säljer husvagn. Det är liksom bara priset man ska vara överens om och sen är det väl tack, adjö och en liten vink. Känns i alla fall lite snyftigt. Nej, nu ska jag inte bli sentimental. Måste skärpa till mig, det är ju bara en husvagn, punkt slut;-(.

Husvagn
Visst är Pärlan fin!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: