Kris i semesterfabriken
Sommaren 2018 skulle vi få den bästa sommarsemestern någonsin. Efter åratal av semestrar som regnat bort, gråtits bort eller bara surats bort för att allt har gått åt skogen hade jag nu äntligen en superplan. Den hemmakära och bekväma familjen skulle byta inriktning. Inga fler fasta planer, inga förbokade hotell och ingen stuga i Skåne som väntade exakt vecka 29. Nu skulle vi satsa på friheten. Vi åker dit det är fint väder, då kan det inte bli fel, sa jag övertygande när stora F rynkade på näsan och tittade misstänksamt på mig när jag nämnde ordet husvagn.
Det var helt enkelt husvagnen som skulle rädda sommaren 2018. Ett litet aber var ju att vi inte ägde någon husvagn, men efter en titt på Blocket och Bytbil hade vi fått klart för oss vad vi ville ha. En liten och smidig husvagn, gärna billig och välskött utan fukt. Även om vi i vår familj brukar vara oeniga om det mesta och tycka olika så var Stora F och jag förvånansvärt överens och nickade gillande åt samma husvagnar. Ja, fast han ville hellre ha husbil så vi stod egentligen på varsin kant men där fick han ge sig omedelbums. Det tog inte ens två minuter att konstatera att det där med husbil är på tok för dyrt för att bara testa en sommar eller två. Nej, husvagn skulle det bli. En jättefin, med rosa gardiner och blommor i fönstren och prickiga små dukar (just dessa små detaljer avslöjade jag förstås inte i det här skedet. Det kmmer sen:-)).
Sagt och gjort så gav vi oss iväg till närmaste husvagnsförsäljare. Han var duktig och gjorde sitt jobb på ett förtjänstfullt sätt. För när vi åkte därifrån hade vi nästan bestämt oss för en husvagn som kostade avsevärt mycket mer än vi tänkt. Men det kändes ganska bra ändå. Jag och Stora F var fortfarande märkligt överens om saken.
I dag skulle vi åka och titta på den igen. Gå igenom alla skrymslen och nosa efter fukt under sängarna. Innan vi skulle ge oss i väg säger Stora F: ”ska bara kolla vikten en gång till”. Jo, jag förstod att det inte var badrumsvågen han skulle kolla utan vilken vikt bilen får dra då föraren endast har B-körkort (vilket vi båda har). Vi hade kollat det på registreringsbeviset flera gånger tidigare och ”visste” att det var 1300 kg – exakt lika mycket som den tilltänkta vagnen väger. Det vara bara det att den här gången var det inte längre 1300 kg. Det stod 1100 kg!
Jag kände svalkan inom mig. Isen som la sig över alla små glädjekällor. En inre stillhet kom över mig, en sån som man kan känna efter tretton år av oavbruten meditation då man liksom har stelnat till i alla leder och är helt oförmögen att röra sig. Det kom ingen ilska, det kom ingen syrlig kommentar eller ens någon kommentar över huvud taget. Det fanns inget att säga. Det var bara att lägga ner projekt husvagn. Därefter surade hela familjen ihop och resten av dagen blev helt pestkoleraaktig.
Vi gjorde ett tappert försök att kolla på Trafikverkets hemsida om det möjligen fanns en tid för uppkörning så att Stora F kunde få ett utökat B-körkort. Det gick att boka tid direkt på nätet. Ett litet hopp tändes. Men släcktes snabbt igen. I september fanns tider, ja kanske redan i augusti om man kunde tänka sig att åka till en avlägsen stad i andra änden av landet.
Utan att riktigt vilja prata om det insåg både Stora F och jag att nu var det riktig kris i semesterfabriken. Ingen husvagn, ingen stuga bokad, inget hotell som kändes lockande. Och dessutom tog det fina sommarvädret slut. Nej, som sagt – en pestkoleradag med extra allt.
Imorgon får jag nog lägga ner den här bloggen. Det finns liksom inte mer att skriva om. Kort blev den i alla fall. Kanske världens kortaste blogg. Alltid nåt att skryta med – eller inte.
Tack och natt och sov som värst!