Kullaberg får en för-alltid-plats i mitt hjärta

Som avslutning på vår semester rullade vi tvärs över Småland och in i Skåne för att göra ett besök i Kullaberg. Och vilket besök det blev. Det finns många ställen som kvalar in på min tio-i-top-lista men det här når ända upp till en pallplats. De dramatiska klipporna, havet och bokskogarna – ja, det var helt sagolikt.

För att placera oss geografiskt kan man beskriv Kullaberg som den yttersta spetsen på den halvö som sticker ut i havet mellan Helsingborg och Ängelholm. Själva Kullaberg är namnet på den bergskam som går längs halvön, och är också namnet på två naturreservat som ligger på och i anslutning till bergskammen, Västra Kullaberg och Östra Kullaberg.

Kullaberg och camping

Vi bodde på First camp Mölle – ett bra val med tanke på den pool som fanns. Vi hade nämligen lyckats pricka in en av de där varma veckorna i augusti och jag kan säga att poolen var väldigt uppskattad efter våra svettiga upptäcktsfärder i det bergiga landskapet.

Tre ordentliga utfärder hann vi med, plus en makalös fotosession för att föreviga solnedgången vid Kullens fyr (se bildgalleri längre ner). Och jag kan säga att ingen av utfärderna lämnade mig oberörd.

Tumlarsafari med ribbåt

Vi började med att åka på tumlarsafari med ribbåt. Det var Kullabergsguiderna som arrangerade turen och det kändes både seriöst och tryggt.

Turen utgick från Kullens fyr längst ut på udden och under den timme vi var ute såg vi tumlare vid flera tillfällen. Jag var helt lyrisk och tyckte detta var superhäftigt. De hoppar inte lika högt som delfiner, men man kan se den trekantiga ryggfenan när de går upp till ytan för att hämta luft. Sen dyker de ner igen och kan hålla andan i flera minuter. Det finns jättemycket att berätta om tumlare, så jag kanske får skriva om det vid ett senare tillfälle.

Guidning till sjöss

Vår kapten och tillika guide körde sakta längs norra kusten av Kullaberg där klipporna stupar brant ner i havet. Han visade oss flera av de berömda grottorna och bästa sevärdheterna såsom Visitgrottan, Josefinelust, Djupadal och den portallika Porten. Så här i efterhand är jag väldigt glad att vi kunde se dessa från båt. Att försöka ta sig ner, och förhoppningsvis upp, längs de branta klipporna som tornade upp sig bakom grottorna förmodligen hade krävt en och annan svettdroppe.

Därefter körde vi ut på havet i lite högre fart. Jag älskar att åka ribbåt och den här gången hade vi klarblå himmel med en strålande sol ovanför oss och ett lugnt hav runt oss vilket gjorde båtturen riktigt härlig. Till och med sonen visade upp ett brett leende när båten ökade farten!

Att bestiga berg med cykel

Vår andra utfärd var en cykeltur i Östra Kullaberg. Vi cyklade från campingen och in i skogen. Nog för att vi precis hade kommit från Isaberg där både sonen och Stora F cyklat nerför berg så var backarna i Kullaberg faktiskt en ännu större utmaning.

Vi var inte riktigt beredda på hur brant det kunde bli men till slut insåg vi att det inte var möjligt att cykla, utan vi fick bokstavligen släpa upp cyklarna för berget. Väl uppe fick vi njuta av en makalös utsikt över landskapet och ut över havet.

Efter att ha pustat ut och hämtat andan var det bara att fortsätta. Och nu skulle vi ner. Här var lika brant som uppförsvägen. Återigen fick vi kämpa med cyklarna och försöka klättra ner med en cykel bredvid sig. Vi kom ner helskinnade och trampade så småningom in på campingen med genomsvettiga kläder och härligt möra i kropparna. Jag kan lova att doppet i poolen blev otroligt uppskattat.

Nimis – årets kulturupplevelse

Vår tredje utfärd fick bli årets kulturupplevelse. Vi styrde stegen mot Lars Vilks konstverk Nimis som ligger vid strandkanten strax väster om Arild. Återigen gav vi oss på de branta bergsvägarna. Fast här var jag glad att jag inte hade cykel med mig för det var tillräckligt utmanade att ta sig ner till Nimis till fots.

Ingen som besöker Nimis tror jag gör det oberörd, oavsett vad man tycker om själva konstverket. Tanken på att Lars Vilks under flera år har forslat dit allt detta material, i form av drivved, plankor och trädgrenar, för att sakta men säkert bygga de skrangliga tornen i skuggan av berget får mig att fyllas av förundran. Jag kan också förundras, eller snarare förfasas, över den ilska som han och hans konst uppbringade hos vissa individer.

När vi (jag) hade förundrats klart och hämtat andan var det dags att bege sig uppför branten igen. Ännu en gång återvände vi till campingen med genomsvettiga kläder och det var helt klart läge för ett dopp i poolen igen.

Eftermiddagen ägnade vi åt en lugn cykeltur till Mölle för att äta glass och flanera i hamnen. Underbart och härligt det också.

En magisk solnedgång vid Kullaberg

Sista kvällen övertalade jag Stora F att åka ut till Kullens fyr för att fotografera klippor i solnedgången. Även detta blev en upplevelse jag sent kommer att glömma. Den gyllene himmelen, havet som omgav oss i tre väderstreck, och så klipporna som fick en helt ny nyans i den sjunkande solens varma ljus.

Mitt i allt det vackra såg vi även en tumlare som hoppade i vattenytan. När jag mycket motvilligt plockade ihop kameran och återvände mot bilen tog vi en sista sväng upp till fyren. Och väl däruppe fick vi också bevittna fullmånen som steg upp bakom bergsklipporna. Jag lovar att det var magiskt, sagolikt och helt fantastiskt!

Alla dessa upplevelser gör att Kullaberg nu fastnat i mitt hjärta för alltid.