
Camping i vinterdvala väcker ljuvliga husvagnsminnen
En tidig söndagsmorgon. Resten av familjen sover gott när jag tassar upp i mörkret och beger mig till stans södra camping, First Camp Gunnarsö, för att fotografera soluppgången. Och visst får jag många fina bilder, men vad jag inte räknat med är att platsen också framkallar många härliga campingminnen.
Jag traskar in på campingen med kameran i högsta hugg. Allt finns där: glasskiosken, stranden, klipporna, minigolfbanan. Och så solen. Den ligger och vilar strax under horisonten och snart bryter de första morgonpigga strålarna in över campingen. Visst får man lite campingkänsla trots att anläggningen ännu ligger i vinterdvala.
Glassboxen står inlåst, parkbänkarna har ett tunt lager glittrande frostkristaller på sig. Stranden har antagit en något vitare ton nu när den är frusen och kall. I vikarna har vattenytan stelnat till av nattens minusgrader.


Drömmar om camping
Men blickar jag ut över horisonten känns det som vilken morgon som helst. Färgen på himlen avslöjar inget om den isande luften och jag kan liksom inte hejda drömmarna som tar mig till en helt annan årstid. Minnena spelas upp som om det vore en oändlig filmfestival. Det är ljuvliga promenader på stranden med ett varmt vatten som då och då spolas över mina bara fötter. Det är klättringar i berg, vandringar över slätter och ännu lite mera strandliv med glass och solhatt. Och massa underbart husvagnshäng.
Längtan till camping
Nu räknar jag dagarna tills vi kan åka och hämta pärlan. Jag längtar som bara den tills hon kommer hem och vi kan bo in oss igen. Tills vi kan fylla vagnen med värme och kärlek, kunna vara spontana och ge oss iväg till Öland en vanlig fredagskväll för att njuta kvällsbad i solnedgången, tända grillen och avnjuta en enkel middag som blir till en kulinarisk höjdpunkt bara för att man älskar det ljuva campinglivet.
Drömmarna kan fortsätta i oändlighet. Visst ja, jag skulle ju fota soluppgången också. Jag knäpper en mängd bilder på himlens olika skiftningar i rosa, ljusblått, grått och violett. Jag går sakta över klipporna och får en lång rad bilder av den ljuvliga soluppgången över havet. Lyssnar på fåglarna som väckts till liv i gryningsljuset. De drillar och kväker och en och annan skär himlen som ett streck förbi mig.

Inget morgondopp
Här skulle jag kunna stanna flera timmar och njuta av den vackra morgonen och fullkomligt översköljas av fina campingminnen. Men den kyliga morgonen gör sig påmind. Fingrarna börjar stelna och är kalla som is. Ja, det är nog dags att avbryta denna minnesljuva fotorunda och ge sig av hemåt igen.
Hade det varit säsong hade jag mött flera badsugna campinggäster i badrockar och tofflor på väg mot ett friskt morgondopp, men nu möter jag bara några morgonpigga vandrare som välklädda och i rask takt promenerar ut mot klipporna. De där runda vackra klipporna som nyss badade i ett gyllene solljus.
Snart camping IRL
Om ett par månader är vi där, då kan vi göra det här på riktigt – njuta campingliv in real life. Åh vad jag ser fram emot campingsäsongen 2022!

Du kanske också gillar

Höstcamping från den ljusa sidan
9 november, 2019
Campingsäsongen fick en racerstart
28 juni, 2020
En kommentar
Palle
Njuta av stunden och längta till andra stunder.
Fint.