Höstcamping från den ljusa sidan

Äntligen kom vi iväg! Vi har nu varit ute och på höstcamping för första gången i vår campinghistoria! Mina övertalningsförsök därhemma var både ihärdiga och envisa. Och till slut gick de hem. Förväntningarna var skyhöga. Och vi hade verkligen en riktig myshelg, trots regn, en fullbokad camping och lite lätta humörsvängningar hos resesällskapet.

Det jag hade sett fram emot med att campa den här årstiden var lugna promenader i vackra soliga höstskogar, härligt mys med filtar och tända ljus utanför husvagnen, och så en god bok när man kryper in i vagnen framåt kvällningen. Fast riktigt så blev det kanske inte när vi begav oss till Jönköping och campingen Villa Björkhagen.

Skiftande humör inför höstcamping

Vädret, till exempel var närmare bestämt genomgrått när vi åkte, och det dröjde inte länge förrän regnet gjorde entré från ovan. Humöret på resesällskapet – jo, det kunde vara bättre. Stora F hade varit krasslig hela veckan och kraxade åt allt som han tyckte var störande eller fel, vilket uppenbarligen var det mesta. Själv vaknade jag på avresedagen med värdens huvudvärk. Sonen skulle ta med en kompis så han gick mest och väntade på att vi skulle åka.

Det var nog egentligen bara katten som var på extra spralligt humör dagen till ära. Han skulle ju ut på sin första campinghelg, ever! Fast det visste han ju förstås inte om. Kruxet var väl att han skulle börja resan med att sitta instängd i en bur i flera timmar, vilket han inte heller är van vid.

Men jag måste säga att han klarade sig galant. Han är ju bara fem månader och väldigt busig! Han hoppade och lekte med allt han såg i vagnen. Till exempel hade han inga bra gardiner att klättra i så han klättrade i barnens hår istället. Inte så uppskattat av barnen, men han är ju så söt så man kan liksom inte skälla på honom.

Som en katt bland hermelinerna

Campingplats var bokad på Villa Björkhagen, precis bakom Elmia-mässan. Men jag kan säga att vi blev minst sagt fundersamma när receptionisten inte hade en aning om vilka platser som var lediga: ”Det är ju väldigt fullt men ni kan ju gå ut själva och se om det finns någon liten plätt ni kan klämma in er på”.

Jaha? Märkligt att de inte vet vilka platser som är upptagna, tänkte jag och sprang och hämtade Stora F som fick hjälpa till att leta plats. Vi blev ännu mer fundersamma när vi gick genom campingen och kunde konstatera att 99 procent av alla fordon var Kabe-vagnar eller Kabe-husbilar. Snacka om att vi kände oss som en katt bland hermelinerna när vi kom med vår Hobby-vagn.

Höstcamping med Kabe, Kabe och Kabe…

Det visade sig att det var ett stort Kabe-jippo med Kabe-flaggor överallt, aktiviteter i stora tält och stor visning av nya Kabe-vagnar. Som tur var hittade vi en liten park som helt tom på husvagnar och låg bakom den lilla stugbyn, helt avsides från stora campingen. Där parkerade vi vår fina vagn och slapp känna oss utanför för att vi hade fel märke på vagnen.

Stora F var i sjunde himlen. Han är nämligen en ständig Kabe-förespråkare och tycker alltid att vi ska köpa en Kabe-vagn – trots att vi redan har en jättefin husvagn. Jag är naturligtvis av motsatt åsikt eftersom jag absolut inte kan tänka mig att ha en röd-vit husvagn stående på tomten. Ja, ni förstår ju att vi har svåra och djupa diskussioner hemma om vad som är viktigt här i livet.

Härlig fika med sällskap

När väl vagnen kommit på plats tog Stora F med barnen till Yoump, en sådan där stor lekpark med bara studsmattor. Där fick de studsa runt i två timmar. Själv passade jag på att städa och fixa lite i husvagnen. Och så det bästa av allt, jag kunde ta en lång härlig fikastund i lugn och ro. Akilles gjorde mig förstås sällskap och vi hade så mysigt!

Senare på kvällen tog vi allihop en promenad och beundrade Vättern i mörker. Det är så fint med ljuset från bostadshusen som blir ett glittrande pärlband längs stranden. Grabbarna sparkade boll och gjorde av med den sista energin. Jag kan lova att de somnade ovaggade när vi kom tillbaka till vagnen.

Skyfall som hördes och kändes

Därmed fick stora F och jag också en lugn kväll i husvagnen för att riktigt få njuta av höstcamping. Men att tro att vi skulle kunna sitta ute med tända ljus var väl lite fel i tankemaskineriet med de väderutsikterna. Det dröjde nämligen inte länge förrän regnet öste ner. Och så fortsatte det nästan hela natten. Det smattrade och dundrade på taket och fick nästan vagnen att gunga.

Nej, så mycket sömn blev det inte för mig i alla fall eftersom jag är så väldigt lättstörd när jag sover. Till och med Stora F vaknade trots att han brukar sova som en björn (ja, han låter nästan som en björn också när han sover, hihi😊).   

Ännu mera studs

På söndag morgonen kunde vi avnjuta en riktigt mysig husvagnsfrukost. Barnen fick pannkakor så de var väldigt nöjda. Och jag fick mitt favoritkaffe som jag alltid dricker i husvagnen. Det är sådant kaffe jag gör i en presskanna och det blir så underbart gott!

Stora F och barnen hann ta en tur till trampolinparken igen, innan vi begav oss hemåt. Summa summarum kan jag säga att vår första höstcamping var väldigt lyckad. För visst är det så att man njuter ju var man än kommer med sin husvagn för det är ju mysigt att ha sitt hem med sig även när man är borta. Och trots regn och rusk, eller kanske tack vare regn och rusk. För vad är väl mysigare än att kunna gå och lägga sig torrskodd och höra regnet mot taket. I sådana lägen är jag såååå glad och tacksam för att vi inte campar i tält.

Ha det gott och njut av de sista höstdagarna!