Förvirring bland vreden gav en kylslagen start i husvagnen

Så hade den stora dagen kommit. Husvagnen skulle hämtas. Fulla av förväntan åkte vi iväg hela familjen utom katten. Vi fick en ordentlig genomgång av vårt blivande hem. Alla små kranar, vred, knappar, skruvar och behållare. Det var gasol, elvärmare, reglage och en hisklans massa konstiga grejer. En sak fastnade – att man ska byta gummipackningen på gasolmunstyckt innan det torkar och blir sprickor i. Hm, jo, några saker till la jag nog på minnet. Men det mesta står nog i instruktionsboken, tänkte jag och log glatt när vi blev instruerade om att till och med kylskåpet går på gasol trots att det känns lite ologiskt. Ett kylskåp ska ju bli kallt, men gasolen brinner ju och blir varm. Nej, det får nog bli el i stället.

Det första vi gjorde när vi kom hem var att sätta i elkontakten. Sen lagade vi mat och lite senare på kvällen skulle vi ut och göra iordning för natten. Ja, vi var ju tvungna och provbo vårt nya hem på hemmaplan så vi hade nära utifall vi inte skulle trivas så att säga. Det var bara det att när vi öppnade husvagnsdörren slog värmen emot oss – trots att alla fönster var öppna. Elvärmaren stod tydligen på högsta effekten och maxvärme på. Det tog oss nästan en timme att svalka ner vagnen och värmaren.

När vi sedan skulle sova var vagnen iskall och jag huttrade som en liten iller. Började med ett duntäcke och en tjock ullpläd. Det hjälpte inte. Det var nog Stora F som först kom med förslaget att vi skulle sätta på värmen (kan ha berott på att hela vagnen vibrerade när jag skakade av köld). Och jag var inte sen att lyda honom. Visst skulle man vrida på det här vredet, tänkte jag och satte på vad jag trodde var elvärmaren. Tillbaka under täcket och filten. Snart fick jag plussa på med ett duntäcke till. Upp och kolla värmaren. Ingen varmluft. Höja värmen igen. Ner under täckena och pläden och på med ett par tjocka sockar också. (Det var tur att jag var väl förberedd.)

Sen började Stora F frysa också och ville ha tillbaka sitt duntäcke. Bort till sonen och låna hans täcke. Tillbaka till sängen och försöka sova. Lönlöst! Upp och kolla värmen. Inte tillstymmelse till värme. Hur var detta möjligt? Den hade ju varit sååååå varm tidigare på dagen. Nehej, nu ger jag upp, sa jag till den sovande familjen och stängde av värmen. Tillbaka till sängen och bylta på mig allt igen.

Då lät det om sonen. Han ville ha täcke på sig! Jaha, och vad skulle jag ha på mig ovanpå mitt täcke och pläd? Jo, jag fick snällt lämna tillbaka täcket och så låg jag där och huttrade igen.

Det blev en mycket tröttsam och kall start på mitt husvagnsboende. Övriga familjen sov som vanligt både djupt och gott medan jag var vaken. Vi får nog öva oss en natt till hemma på tomten, innan vi vågar ge oss iväg. Och den här gången ska Findus också provbo med oss. Det går kanske bättre då. Fast det mest avgörande tror jag är att Stora F fick fart på elvärmen igen. Det var absolut inget fel på den – bara man trycker på rätt knappar och vrider på rätt vred så funkar det mesta. Så bra gick det med min instruktionsbok och mitt tekniska minne.

Må så gott!