Klippor reser sig upp ur havet vid Hovs Hallar.
Resetips,  resmål

Dramatik i Hovs hallar och kändisfläktar i Torekov

Jag har försökt minska antalet måsten i livet. Därför finns det inga måsten när vi besöker en ny plats, inga sevärdheter som måste ses, inga restauranger som måste ätas på och inga miljöer som måste upplevas.

Däremot har jag alltid en hemlig lista på vad jag skulle vilja se, äta och uppleva. Men är man tre i familjen, och alla tre har väldigt olika önskningar och starka viljor då kan det bli problem. Ja, det är helt enkelt inte realistiskt att tro att jag ska få med mig familjen på alla mina önskningar. Jag brukar därför välja en grej på min önskelista, och så kör jag stenhårt på att vi ska dit.

Ofta tar jag en grej som jag känner att de övriga också gillar, men ibland väljer jag något som jag vet att de INTE vill se men som jag tycker är nyttigt för dem att ändå besöka (det är av den anledningen vi ibland hamnar på konstmuseum. Fast då får jag jobba extra hårt och det kan gå åt en och annan muta också).

Trivsam camping bland träden

När vi nu senast var på Västkusten hade vi av en slump hamnat på Torekovs camping. Där trivdes vi väldigt bra, ja, trots att det inte var någon lyxcamping trivdes hela familjen vilket är ovanligt. Jag gillade de stora träden som skyddade mot vinden och skuggade så där underbart skönt i sommarhettan. Stora F gillade nog mest vinden och det öppna havet utanför.

Sonen blev väldigt förtjust i själva campingområdet med alla vägar som gick kors och tvärs. Han hade med sin kick-bike och kunde sparka runt på vägarna i timtal och kolla vilka husvagnsmärken som var vanligast och var de allra största husbilarna parkerat.

Alla tre uppskattade vi naturligtvis stranden som åt ena hållet ledde till Torekov och åt andra hållet byttes mot klippor och klapperstensstränder. Jag har badat vid finare stränder men ändå, att strosa längs en strand en varm sommarkväll är väl bland det bästa man kan göra för att fylla sinnet med harmoni och energi.

Stranden vid Torekovs camping.
En härlig kvällspromenad vid campingen i Torekov.

Mitt i prick i Hovs hallar

Vi skulle stanna några dagar så jag tänkte att en grej från min önskelista borde gå att få igenom. Jag valde Hovs Hallar. Det kom lite abrupt så jag hade inte superkoll på vad jag gav mig in på. Men det visade sig vara en fullträff.

Jag hade gärna promenerat dit från campingen längs Skåneleden. Men där fick jag inse att det blev stop i familjemaskineriet. Hade jag drivit på lite till hade risken funnits att hela semesterresan havererat och det var inte riktigt värt det. Därför körde vi bil till parkeringen vid Hovs Hallars Hotell och restaurang istället.

Från parkeringen gick vi den branta stigen nerför klipporna och tog oss ner till de karga klapperstensstränderna. Mäktiga stenformationerna stod i givakt och vakade strängt över oss när vi klev ner på stranden. Det kändes nästan som att komma till en annan planet. Kontrasten mot det skånska odlingslandskapet vi nyss körde igenom blev påtaglig. Hallandsåsen som vi nyss såg som en mjuk grön formation i landskapet får här ett dramatiskt slut ner mot havet. Det är som om någon bara tagit åsen och kraschat den rakt av.

Hovs Hallar är ett tydligt och sevärt bevis på att Hallandsåsen inte är en rullstensås som namnet lätt leder tankarna till. Här kan man riktigt se kraften från förhistorien då kontinetalplattorna brakade samman och fick berggrunden att spricka upp hela vägen från Hovs Hallar tvärs igenom Skåne. Sedan har havet gjort sitt för att skapa detta ödsliga fantasilandskap med raukar, grottor och branta klippor. Att Ingmar Bergman använde just den här platsen till inspelning av den klassiska schackscenen i Sjunde inseglet känns rätt självklart.

Klippor vid Hovs hallar.
Klipporna står i givakt vid Hovs hallar.

Stentorn på stranden.
Liksom många andra byggde vi ett stentorn på stranden.

 

Njut av naturens former

Vi spenderade ett par timmar där nere. Klättrade bland klipporna, fascinerades av stenarnas former och bergets mönster. Vi hittade röda vassa stenar av gnejs och granit sida vid sida med mjuka rundade stenar av amfibolit. Här har naturen tagit ut svängarna och lekt med motsatsförhållanden för att liksom förtydliga de olika krafterna och processerna som skapat naturen som vi ser den i dag.

Jag kan lätt förlora mig i hur saker och ting i naturen hänger ihop och jag fascineras av sådana här platser där förhistorien bara ramlar över en.

Nåja, med en åttaåring i sällskap så måste man bryta upp för att ta sig till ett ställe där man kan få lite mat. Vi valde därför att åka tillbaka till Torekov och ta oss en titt på samhället.

Pizza med filmskimmer

Parkeringen vid Torekovs hamn var full och vi körde därför upp till Ica och parkerade där. Det första matstället som syntes till var en pizzeria. Nåja, inte jättekul men det är alltid ett säkert kort och dessutom fanns det ju lediga sittplatser och en ledig pizzabagare (vilket det knappast fanns vid de mer exklusiva restaurangerna vid hamnen). Det visade sig dock att pizzerian var ett litet guldkorn. Inredningen var lite som en filmisk pianobar med lite modern ruffig touch, bordsdekorationerna var enastående vackra, musiken lagom soft och pizzorna häpnadsväckande goda. Ja, vi var supernöjda alla tre.

Därefter promenerade vi ner till hamnen och njöt av båtarna, folklivet och världens minsta sjöfartsmuseum. Det där pytte lilla museet passade mig perfekt eftersom sjöfartsmuseer är typ det tråkigaste jag vet.

Pizza.
Pizzan i Torekov var super!

 

 

Ljuvliga bordsdekorationer.
Till och med bordsdekorationerna var super på den lilla pizzerian.

 

Skrovet av en båt.
Torekovs hamn inhyste världens minsta sjöfartsmuseum.

 

Sjöfartsmuseum.
Ett museum av lagom storlek.

 

Gult litet hus med rosor.
Pitoreska hus i Torekov.

Inga bingokryss i Torekov

Att promenera i Torekov kan ge flera kryss i kändisbingot men vi såg varken till Hugh Grant, Richard Gere eller Måns Zelmerlöv vilka annars är några av alla de celebra Torekovsborna. Däremot såg vi flera ortsbor cykla omkring i badrockar vilket tydligen är en lokal sed i denna pittoreska sommarstad.

Nåja, vi avslutade med en liten shoppingtur i Ica-butiken och begav oss sedan tillbaka till verkligheten och campingplatsen. Kan faktiskt tycka lite synd om mr Grant och Gere som säkerligen aldrig fått uppleva charmen med en husvagn och en campingplats. Det där att ha ett sitt egna hem med sig när man åker till olika ställen tycker jag är en lyx i sig. Därför är jag väldigt nöjd med att ha fått med familjen på detta husvagnsäventyr.

För den som vill läsa mer om Hovs Hallar och Torekov kan jag tipsa om följande länkar:

Ha det gott!

Solnedgång.
Solndedgång över havet från Torekov.

 

2 kommentarer

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.